| |
|
Estelle Silvia Ewa Mary Hertiginna
av Östergötland Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck.
Notisa Bildarkivet Artikeln omfattas av lagen
om upphovsrätt. Text och bilder får inte kopieras
och publiceras utan tillstånd av Inger Lin Söderberg-Lidbeck
och Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet. Överträdelser
beivras. För hundra år sedan var flertalet av Europas länder monarkier. Därtill fanns i provinserna många anrika furstehus som förutom att de förknippades med specifika landområden också hävdade släktskap med förflutna tiders betydelsefulla kungahus. I och med tidernas förändring då krig och politik drog nya gränser och förändrade sociala strukturer förblev noggrant planerade äktenskap och barnalstring betydelsefulla strategier i de nobla ätternas strävan att leva vidare. När ett passande kungligt äktenskap väl hade arrangerats och bekräftats i närvaro av släkt och av kyrkans auktoriteter fanns de viktigaste förutsättningarna för att en ny gren på släktträdet skulle utvecklas. Därefter var det bara att vänta på att det välsignade tillståndet skulle infinna sig. De kungliga och furstliga familjernas graviditeter omnämndes dock sällan i officiella sammanhang och det dröjde in på 1900-talet innan de "annonserades" i tidningarnas nyhetsspalter. Tidigare gällde att det var först när barnet väl var fött som undersåtarna med salut från kastellen och klockringning i kyrkorna varskoddes om den lyckliga tilldragelsen. Utomäktenskapliga barn oaktat om fadern var av kunglig börd räknades inte in i familjen. Kyrkans välsignelse och släktens gillande hade största betydelse. Anrika förfäder på fädernet och mödernet garanterade att lojaliteter bibehölls och att egendom och privilegier inte skingrades. Även om gamla tiders kungliga resonemangsäktenskap sällan var grundade i affektion och romantisk kärlek framhölls de som symboler för den perfekta kärleken. Det samma gällde när de kungliga barnen föddes. I lyriska ordalag hyllades prinsarna och prinsessorna som de främsta bland de främsta. De kungliga barnens namn var alltid föremål för undersåtarnas intresse. I de årligen utkommande utgåvorna av almanackor och kalendrar kunde man läsa om det senaste nytillskottet i kungafamiljen. Där redovisades förutom födelsedatum också de kungligas namn. Namnraderna som ofta var tämligen digra bestod merendels av ovanliga konstellationer av sakrala och högtidliga namn vilka erinrade om berömda släktingar och ibland också om helgon. Många undersåtar lät sig inspireras och lät döpa sina egna småttingar med ärevördiga kungliga namn. För så kallat vanligt folk gällde dock att förste sonen skulle bära namn och arv vidare från fädernet. Äldsta dottern ärvde inte sällan farmors eller mormors namn. Yngre barn fick mera moderna namn som gillades av de flesta. Detta gällde även furstebarnen. Men det förekom även att man hade baktankar i namngivningen. I många förnäma ätter ansågs att den äldre släkting som fick en telning uppkallad efter sig var skyldig att återgälda artigheten med en testamentsgåva. I medeltidens värld var det inte ovanligt att man via namnet försökte ge sken av att fursten var odödlig och därigenom också säkra egendom och makt. Ett klassiskt exempel var det tyska småfurstendömet Reuss vars samtliga manliga regenter från medeltid fram till år 1918 bar namnet Henrik. Något mera fantasifulla har de svenska kungliga familjerna varit beträffande de små prinsessorna och prinsarnas dopnamn även om namnen Karl och Gustav har varit överrepresenterade i namnlängderna. I Sverige bidrog varje kunglig dynasti med sina egna namnfavoriter. På Vasahusets svärdssida favoriserades namnet Gustav (eller Gösta) när Gustav Eriksson Vasa blev riksföreståndare och kung i Sverige under 1500-talets första decennier. Gustav Vasa lät döpa sina söner till de traditionsdigra kunganamnen Erik, Johan, Magnus och Karl. Erik som regerade med ordningstalet XIV var enligt anekdoterna sinnessjuk och blev förgiftad med ärtsoppa av sin broder Johan III. Karl med ordningstalet IX uppfattades dock som en förebild. Han var far till Gustav II Adolf, Vasaättens mest välkända regent. Namnet Adolf hade dock kontinentala rötter. Gustav II Adolfs morfar som tillhörde ätten Holstein-Gottorp hette Adolf. När Gustav II Adolfs dotter Kristina abdikerade lämnade hon tronen till förmån för kusinen Karl X. Båda namnen Karl och Kristina har en lång historia i Sverige. Kristina var populärt redan under 1000-talet. Andra prinsess- och drottningnamn som etablerades vid denna tid och som har bibehållit sin popularitet var Ingrid och Margareta. Detsamma gällde namnet
Karl som också gillades av de kontinentala kungahusen i
sin internationella variant "Charles". Sedan Napoleons
fältmarskalk Jean Baptiste Bernadotte år 1810 blivit
vald till svensk tronföljare tog han som regent det mera
svenskklingande namnet Karl XIV Johan. Namnet Johan var dock
inspirerat av den bibliska gestalten Johannes Döparen. Karl
Johans son och efterträdare var Joseph François Oscar,
vilken sedermera blev kung Oscar I. Namnet Oscar var hämtat
ur det populära diktverket Ossians sånger som påstods
vara en samling hjältedikter av keltiskt ursprung. Det nya
kungliga namnet fick plats i Sveriges almanacka varefter många
av undersåtarnas gossebarn döptes till Oscar. Det var Oscar II och Sofia av Nassaus äldste son Oscar Gustav Adolf som blev tronföljare och sedermera kung Gustav V. När han ingick äktenskap med Victoria av Baden uppfattades det av samtiden som en försoningsakt. Sveriges kung Gustav IV Adolf hade ju blivit avsatt när Jean Baptiste Bernadotte adopterats av Gustav IV Adolfs farbror Karl XIII. Viktoria av Baden var barnbarn till den avsatte kungens dotter Sofia. Namnet Viktoria var dock en nyhet vid det Svenska hovet. Men förebilden var berömd,
hon var Stora Britanniens drottning Viktoria, hela Europas "grandmother".
Även de furstliga familjer som endast var släkt med
släkten hedrade drottning Viktoria av England genom att
döpa sina döttrar till Viktoria. Nu har vi alla enligt faställd ordning och tradition vid kunglig konselj den 24 februari 2012 fått veta vilka namn som vår svenska kronprinsessa Viktoria och prins Daniel har valt till sin dotter. Namnen Estelle Silvia Ewa Mary, Hertiginna av Östergötland har stor betydelse eftersom den lilla prinsessan av allt att döma kommer att bli Sveriges regent i framtiden. Estelle Bernadotte var maka till Folke Bernadotte. Estelle är ett namn som var populärt bland furstehusens döttrar under 1800-talet. Silvia är vår kära drottning. Ewa är farmors namn. Mary är ett namn som burits av flera medlemmar av Storbritanniens kungahus. |
|
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Copyright Notisa © 2012 |