Decembermånaden, Julmånad i backspegeln   » Byt månad

TEXT: INGER LIN SÖDERBERG-LIDBECK © 2000-2007
ALLT MATERIAL PÅ DESSA SIDOR OMFATTAS AV COPYRIGHT OCH FÅR EJ PUBLICERAS TILL NÅGON DEL UTAN TILLSTÅND FRÅN NOTISA BILDARKIVET ELLER INGER LIN SÖDERBERG-LIDBECK. OTILLÅTEN ANVÄNDNING DEBITERAS .
 

Decembermånaden präglades även i gamla tider av föreberedelserna inför julen. Månaden kallades också i de gamla almanackorna och i bondepraktikan för julmånaden.
Det som vi i nutiden kallar jul var i förkristna norden troligen det samma som det stora midvinterblotet. Då firade man årets vändning från kortare dagar till längre dagar. Det fornkristna firandet torde ha relaterat till vintersolståndet kring den 22 december.
Adam av Bremen som levde under 1000-talets första århundrade och dog c:a 1070 beskrev hur de nordiska hedningarna firade midvinterblot genom att offra nio av vart hankön, både människor och djur. Hans berättelse som naturligtvis formats av hans kristna åskådning lyder i sammandrag:
"Nära templet i Uppsla står ett väldigt träd som breder sina grenar vida omkring. Det är grönt både vinter och sommar. Ingen vet vad slags träd det är. Där finns också en helig källa dit man frambär offer. Av varje hankön offras nio, genom vilkas blod det är sed att försona sig med gudarna. Kropparna däremot hängs upp i den lund som ligger alldeles vid sidan av helgedomen. Denna lund är nämligen så helig för hedningarna att varje träd anses som gudomligt till följd av offrens död och föruttnelse. Där hänger hundar och häster tillsammans med människor och en kristen har berättat för mig att han har sett 72 kroppar där om varandra."

I senare tiders bondehushåll blandades forntida hedniska riter med kristna traditioner, men oavsett tidens religiösa inriktning innebar decembermånaden att året gick mot sin höjdpunkt och sitt cresendo.

I bondepraktikan skrevs om månaden:

December

Om Juledag i Nyet månd komma
Då få wi ett godt år oss till fromma,
Ju närmare Nymånan: ju bättre år,
Ju närmare Adwentet ju wärre det går,
Övrigt, jag will mera säga dig:
Ett träd, som afhugges i de twå dagar, tro mig,
Det warar länge starkt och färskt,
Som i jul faller och i Thorsmånad först,
Det blifwer icke maskstunget och ej ruttna kan,
Ju äldre ju hårdare på minsann,
Det blifwer på äldern hårdt som en sten,
Det år under sådant sker i gement.

En sammanfattning i all korthet av dessa visdomsord ger upplysning om att den som förstod att tyda naturens olika tecken kunde skaffa sig kunskap om hur skördeåret skulle bli. Juldagens förhållande till nymånens uppträdande hade därvid särkild betydelse. Därtill gällde likhet - som julskedet var skulle thorsmånaden (mars månad) bli.
Bondepraktikan rekommenderade bonden att fälla träd vissa dagar i julmånaden. De träd som fälldes denna tid skulle bli till hårt och hållbart virke.
De förkastade dagarna under december var den 6 11 och 18 december. Det fanns inga farliga dagar för den som ville åderlåta sig.

Ordet advent kommer av Adventus Domini, Herrens ankomst. Advent är en beämningen på de fyra veckorna närmast före jul. (Se även kyrkoåret.)
Den söndag som befinner sig närmast första december är första adventssöndagen. Den första skyltsöndagen inföll tidigare under söndagen närmast före thomasmäss. Numer börjar julskyltningen tidigare.